Regleringen av arbetstider och semestrar utgör en del av arbetstagarnas arbetstidsskydd. Om arbetstider föreskrivs i arbetstidslagen, som är en allmän lag om arbetstid. Den tillämpas på arbete såväl inom den privata som offentliga sektorn. Bestämmelser om arbetstid finns även bl.a. i sjöarbetstidslagen, i lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart, i Europeiska Unionens författning angående kör- och vilopauser i vägtrafik och i lagen om unga arbetstagare samt i lagen om hushållsarbetstagares arbetsförhållande.

Arbetstidslagstiftningen tillämpas på samtliga arbets- och tjänsteförhållanden, om annat ej föreskrivits. I arbetstidslagen finns bestämmelser om bl.a. begreppet arbetstid, utjämningssystemet av arbetstiden, raster, arbetsskiftsförteckning, mertidsarbete och övertidsarbete, om arbetsgivarens skyldighet att föra arbetstidsbokföring, om maximalt antal övertidstimmar, om mertids-, övertids- och söndagsersättningar samt om ersättning för veckovila.

En ny semesterlag trädde i kraft i början av april 2005. Semesterlagen tillämpas med vissa begränsningar på både arbets- och tjänsteförhållanden. I semesterlagen fastställs semesterrättigheterna: semesterns längd, semesterlönen, semesterersättningen och beviljandet av semester. Semesterlagen bygger i huvudsak på intjäningsprincipen: semester intjänas genom arbete under kvalifikationsåret, dvs. under den period som börjar 1.4 och upphör 31.3 antingen enligt 14 dagars eller 35 timmars regeln. Arbetstagaren är berättigad till semester med lön för antingen två vardagar eller två och en halv vardag för varje kvalifikationsmånad beroende på arbetsförhållandets längd.

De arbetstagare som blir utanför reglerna om intjäning av semester (dvs. de som enligt sitt avtal arbetar mindre än 35 timmar under alla månader) har rätt till ledighet som motsvarar semestern. Rätt till ledighet som motsvarar semestern har också hemarbetande, familjemedlemmar som står i arbetsförhållande till arbetsgivaren, ifall arbetsgivaren inte i sin anställning har utomstående arbetstagare, samt arbetstagare som arbetar i konsekutiva visstidsarbetsförhållanden hos samma arbetsgivare. Till dem som berörs av ledigheten betalas semesterersättning.

Arbetsgivaren bör ge semester som varar högst 24 vardagar, dvs. sommarledighet, åt arbetstagarna under den semesterperiod som följer på kvalifikationsåret under tiden 2.5 – 30.9. Den del av semestern som överskrider 12 vardagar kan överenskommas att ges senast i samband med den följande semesterperiodens semester. Vinterledigheten, dvs. den del av semestern som överskrider med än 24 vardagar, skall ges efter sommarledighetsperioden före den följande semesterperiodens början. I praktiken har man överenskommit om arbetstider och semestrar med befogenhet av dessa lagar på en mycket bred bas också genom kollektivavtal.